Usch då.

Jag fick en kommentar av någon och nu känner jag mig väldigt hemsk..

*ledsen:
jag blir så jävla deppig av att läsa din blogg:( borde inte göra det, men har gjort det några gånger..du skriver bara om att du tycker du är tjock etc, och du är smalare än mig (jag tycker/tyckte.. inte JAG var tjock) men när jag läser din blogg får du mig, (och kanske andra också) att känna sig otroligt värdelösa och tjocka, men det är ju ingen som tvingar mig att läsa din blogg..du har självklart rätt att skriva vad du vill! men ville bara skriva en liten notis att du kanske har större inverkan på folks självkänsla än du själv tror.

Jag vet inte vad jag ska säga riktigt.. Jag vet själv hur påverkad jag blir av att läsa om tjejer som tycker att de ser tjocka ut fast de egentligen är smala.
Men jag känner att jag måste få skriva det jag känner här, det är ju min blogg.
Jag önskar att alla som känner att de blir påverkade av det jag skriver inte läste min blogg, men det jobbiga är ju att när man är ätstörd dras man till allt som har med vikt, kropp och mat att göra. Så jag vet att det är svårt att låta bli.

Jag vet egentligen att jag inte är tjock eftersom jag har fått höra det många gånger av min familj och mina vänner att jag är smal. Det är bara känslan och spegelbilden som visar något annat, jag ser ju inte vad som finns där egentligen.
Du som skrev kommentaren, snälla, ta inte åt dig av mina lögner.. det är ju faktiskt det det är - lögner.
Du är INTE tjock!

Behöver inte.

Idag känner jag mig en aning seg.

Men jag behöver ju inte träna idag, måste inte ut och springa.
Jag är skitbra ändå!

Så nu stickar jag istället och myser!

Puss på er.

Bergochdalbana.

Förlåt för mitt lilla ryck jag hade i morse.
Mitt liv är verkligen en bergochdalbana just nu!
Ena stunden vill jag sluta äta och bara bli smal smal smal!
Nästa sekund vill jag bli glad, vill må bra, men det är det som känns läskigast.

Men nu har jag, åter igen, bestämt mig för att försöka bli bra - få känna på hur det känns att må bra.
Jag ska försöka fokusera på andra saker jag kan klara av.
Sticka
Sy
Skapa
Vara estetisk

Jag är ju värd maten.

Men vem vet, imorgon kanske jag är där igen, att jag vill bli smal. Men jag ska försöka att kämpa.

Mys!

Jahapp..

Jag får väl gå ner i köket och äta något. Jag får väl äta och bli ful helt enkelt.

Skitveckor.

Ja, det är vad jag har haft - några riktigt dåliga veckor med alldeles för lite mat vilket har fått mig att må väldigt dåligt.

Jag funderade på att bli inlagd så att jag skulle komma igång med maten.
Det kändes helt omöjligt att äta hemma, jag vet inte riktigt varför..
Mamma ringde till sjukhuset och frågade om jag kunde få läggas in, bara några dagar så att jag skulle komma igång, men min psykolog tyckte inte att det var en bra idé eftersom i sånt fall skulle jag bli inlagd på psykavdelningen och där är rätt så deprimerande. Läskiga människor och inte så mysig miljö.
Det kändes jättejobbigt först när jag fick reda på att jag skulle vara kvar hemma för då skulle jag ju bli tvungen att börja äta själv, eller så kunde jag fortsätta vägra att äta, men jag orkade inte mer så jag bestämde mig för att jag skulle börja äta.

Så idag har jag ätit lunch (med ätstörningstanten), mellanmål och middag hittills.
Det känns väldigt skönt att få äta, men också lite tungt. Nu ger jag upp igen - jag kommer inte nå mitt mål.
Det är ett väldigt sjukt mål som jag inte har berättat för så många, jag vill (eller ville) gå ner till en speciell vikt och när jag gjort det kunde jag få börja äta. Då har jag klarat av något och är värd maten.
Nu ska jag försöka lämna det målet bakom mig, det känns svårt, men jag vill inte må så dåligt som jag gjort de senaste veckorna.
Jag vill må bra! Kunna njuta av mat och godsaker :)
Jag har längtat efter att få smaka den nya Marabou choklad med frystorkade jordgubbar!
Och det ska jag göra ikväll har jag bestämt för jag är värd det!
Så det så.

Tänk om jag faktiskt kan må bra.. Jag får börja med att ge upp ätstörningen och sen får jag jobba med problemen som ligger bakom allt - de som jag har haft nu i 6 år. Dom ska bort!

Nu får ni räkna med att det kanske blir mycket mat och gott här ett tag igen.
Nu när jag tillåter mig själv att äta.

Ha en suverän kväll och helg mina fina läsare!
Puss

mat, vikt, smal, tjock..

Dumma viktfobi. Jag är så rädd för att gå upp i vikt.
Jag vill bli smal. Maten är riktigt jobbig att äta just nu.
Jag önskar att jag slapp det här nu, men det känns så svårt att lämna ätstörningen nu. Jag vill liksom inte bli av med den samtidigt vill jag börja äta bra för alla andras skull, om jag skulle börja äta skulle det vara för deras skull och absolut inte min - jag är inte värd maten.

Förlåt om jag påverkar en del nu, men jag måste få skriva av mig.

Puss på er

Hej.

Jag lever fortfarande om ni undrar.. Det är bara att jag inte har orkat skriva något, jag mår inte riktigt bra.
Maten suger och jag får panik när jag ska äta. Vad ska man göra?
Usch jag mår illa bara jag tänker på att äta, önskar att jag inte behövde göra det.
Det har aldrig varit  så här svårt att äta! För några dagar sedan skulle jag äta en clementin, för Maddes skull och det kändes omöjligt att stoppa in den i munnen, en clementin! Hur svårt kan det vara?!
Efter lång tid tvingade jag i mig den i alla fall.

Det känns som att nu är jag vekligen ätstörd på riktigt. Förut var det bara på låtsas - jag kunde äta om jag bara bestämde mig för det, men nu känns det omöjligt.

Jag hatar att såra alla.. Usch. Men matlusten kommer nog tillbaka snart igen.


Schnitzel!

Jag är hemma hos farmor nu igen och vi lagar mat.
Det blir schnitzel med klyftpotatis! Jag har inte ätit kött på ett tag och tycker att det känns jättejobbigt. Så nu sitter jag här och har lite panik.. Det känns ju inte bättre heller när hon har massa fett i stekpannan.. Det blir en utmaning!

Usch.


Nu får det vara nog.

Jag måste skärpa mig nu!
Man kan ju faktiskt dö.. Så jag har bestämt mig, igen, för att jag måste börja äta ordentligt.
Det är svårt, men jag måste ge det en chans nu. Det kanske kan bli bra om jag verkligen försöker och inte ger upp så fort jag har gått upp i vikt och ser mig i spegeln. Jag måste sluta bry mig så himla mycket om hur jag ser ut!

Ingen blir gladare av att jag blir smal - inte ens jag och det vet jag, så jag ska verkligen försöka att ge det en chans nu.
Det är bara så jobbigt att se mig i spegeln för jag tycker att mitt ansikte ser så runt ut och allt ser så stort ut, men det måste ju vara fel eftersom jag väger för lite så jag kan omöjligt vara mullig eller tjock!

Jag får inte ge upp så snabbt nu.


Allt blir så grått när man lägger all sin kraft på att bli smal och fin - det är ingen bra lösning.

Jag ska försöka att fokusera på andra saker jag kan - sticka till exempel.
Min psykolog gav mig en uppgift och den var att jag skulle skriva en lista på saker jag kan och fukusera på dom istället för att bara ha fokus på att klara av att vara smal och se bra ut. Jag klarar ju faktiskt av andra saker, många andra saker!
Förlåt för ett deppigt inlägg, men snart kanske det kommer lite mer färg och glädje här i bloggen.
Jag vill ha mera färg! :) Det blir man glad av!

Ni är bra! Puss på er

Konstig kroppsuppfattning.

Det var mysigt att få träffa dig idag Johanna! Det var bra att jag fick komma ut och träffa någon.
Vi får träffas lite oftare. Jag vet att jag inte är bra på att ringa eller ta kontakt, men jag ska försöka! :)

Jag var hos sjukgymnasten igår och jag fick en blankett som jag skulle fylla i.
Det var nio olika kroppar - nr 1 var smalast och nr 9 var tjockast. Jag skulle börja med att välja den som jag tyckte passade bäst in på mig och jag tog nr 4, den kroppen var inte direkt tjock men lite mullig.
Sedan skulle jag ringa in den kropp jag skulle vilja ha - jag valde nr 2.

Sjukgymnasten fick sedan säga vilken kropp hon tyckte var den rätta och hon sa nr 1 eller 2, men mer åt nr 2..
Jag blev rätt så förvånad!
Jag tror inte att hon och jag hade samma uppfattning om kropparna, jag tyckte att nr 1 såg ut att väga runt 30 kg och nr 2 såg ut att väga runt 35-40 kg. Hon kanske tänkte annorlunda, det måste hon ha gjort eftersom jag väger ju mer än så.
Hon ville att jag skulle säga vilken kropp jag tyckte stämde överens med hennes kropp - jag tyckte nr 3.
Hon blev lite förvånad över att jag tyckte att hon var smalare än mig så vi ställde oss framför en spegel för att se efter.
Då såg jag ju att jag var smalare än henne.

Det är så konstigt att man kan se så fel.

Imorgon ska jag till psykologen, det känns som vanligt både jobbigt och skönt.

Ni får sova sött!

ingen matlust.

Just nu känns det väldigt jobbigt att äta. Jag känner ingen matlust.
Jag vet inte om det har med farfar att göra. Kanske. Jag har ätit lite sämre nu ett tag, men jag vet ju om att jag inte blir gladare av det. Men jag känner att jag vill visa farfar och mig själv och alla andra att jag visst klarar av att vara smal.
Jag vet att det är slöseri med tid att bry mig om det han sa och att det kanske bara är struntprat. Så det är väl lika bra att börja äta igen. Jag kanske borde kolla in mina favorit-matbloggar nu och få lite inspiration, det var ett tag sedan nu.
Jag har tagit bort några bloggar som jag hade lagt till i mina favoriter eftersom de påverkar mig och får mig att vilja bli smal.
Om någon pratar om vikt eller träning får jag helt enkelt gå därifrån eller låta bli att lyssna eftersom det också påverkar mig. Så nu vet ni att ni inte behöver prata om sånt när jag är i närheten. Jag tycker också att det är jobbigt när någon säger "Oj, vad mätt jag blev!" eller "Oj, vad mycket jag åt nu!" det får mig att känna att jag också har ätit för mycket. Och jag vill inte gärna äta mer än någon annan, men det gör jag ju om jag ska äta 5-6 mål om dagen eftersom ingen annan i familjen eller någon av mina vänner äter så många mål om dagen. Men i och för sig kanske de äter mer fram mot kvällen och mer oregelbundet och det är ju faktiskt bättre att äta regelbundet. Jag menar inte att alla som äter oregelbundet är sämre på något sätt, men jag bara försöker få in i mitt huvud att jag kanske inte alls äter mer än de andra.
Vad spelar det för roll egentligen hur mycket man väger? Om jag skulle äta som jag ska och träna som jag gör skulle jag väga 50-52 kg och det är ju faktiskt inte för mycket! Jag ska försöka strunta i allt som har med vikt att göra och det min farfar sagt. Jag vill må bra! :)
Nu känner jag faktiskt att jag får lite hopp! Det kan nog bli bra en dag.
Jag lyssnar på en asbra låt av Den Svenska Björnstammen, Till Mor heter låten. Fin låt!

Nu ska jag snart äta spagetti och köttfärssås som mamma lagar. Är inte särskilt sugen, men jag kanske får tillbaka matlusten när jag börjar äta som jag ska.

Mys på er!

Anorexia

Jag läste om en tjej i extratidningen idag. Hon har anorexia, eller hon är på bättringsvägen. Hon vägde som minst 35 kg.. jag borde inte läsa om ätstörningar och allt som har med viktminskning att göra. Jag känner mig dålig bara för att hon vägde mycket mindre än mig. Så nu har jag förbjudit mig själv att läsa om allt sånt, även om jag tycker det är hur intressant som helst så ska jag inte läsa det!

Jag tycker det är så jobbigt att vara social. Nu är jag så van vid att vara hemma och äta regelbundet och är lite rädd för att åka iväg någonstans. Bara så ni vet det - jag tycker om er fortfarande, jättemycket mina vänner! :) Så att ni inte tror att jag inte vill vara med er för det vill jag!

Matbloggar är jättebra tycker jag! Alltså nu menar jag inte anorexia-bloggar utan sunda matbloggar som har en massa härliga recept. Jag gillar speciellt bloggare som inte bara äter nyttigt hela tiden, utan dom ska unna sig godsaker också! Jag tycker det känns bra då för då vet jag att det inte är bara jag som unnar mig choklad och glass då och då. Så sunda matbloggare får mig att vilja äta och att vilja kämpa på! :)

MYS

Lördag

Nästa gång jag känner att det börjar bli bättre, att jag känner mig glad ska jag inte säga det. Nu känns det sämre igen.. jag vet inte riktigt varför. Det känns som att folk tycker att jag äter för mycket och hela tiden och att jag ser tjock ut. Men jag försöker bara äta regelbundet. Man ska faktiskt äta fem mål om dagen; frukost, lunch, mellanmål, middag och kvällsmål. Och lunchen ska vara lika stor som middagen. Och om man äter så ska man inte gå upp i vikt, eller det beror ju på hur mycket man tar varje måltid och hur fet mat man äter och om man motionerar något.
Men jag känner mig så stor. Jag vet att jag har blivit rundare i ansiktet, jag ser ju det. Men jag måste försöka sluta tänka på det.
Det var faktiskt mycket bättre igårkväll, jag somnade snabbare och tänkte inte alls mycket på hur alla mål skulle se ut.
Jag hoppas jag får börja arbetsträna snart så att jag får lite annat att tänka på.

Det blir nog en mysig dag idag! Jag och familjen ska äta på thairestaurang, det är nog det godaste jag vet! Så jag ska njuta och tänka positivt!

Ha det fint!

Jääää!

Efter att inte ha ätit något på hela dagen igår, (eller jag åt två skedar havregrynsgröt och ett halvt äpple) fram tills klockan var 22 så kände jag att jag orkar inte hålla på så längre. Jag går ju hela tiden runt och bara längtar efter att få äta hela tiden. Så jag sa det till mamma att "Jag måste börja äta regelbundet!" Så vi gjorde ett schema på det jag ska äta idag.
Jag kände mig överlycklig igår när jag skulle lägga mig och kunde knappt somna för jag tänkte på alla goda saker jag skulle få äta. Tänk att jag ska få äta så mycket gott! :) Det konstiga var att jag inte tyckte att det kändes nåt jobbigt. Idag känns det lite jobbigare, men bara lite. Jag kommer ju helt klart gå upp i vikt om jag ska äta så här mycket varje dag, men jag kanske kommer må bättre då också.
En annan grej som fick mig att vilja äta regelbundet var att om jag fortsätter att inte äta så mycket kanske jag blir inlagd någonstans och då ska man ju äta sig normalviktig. Det är ju 52 kg och det mesta jag har vägt är 48 kg och då åt jag ju normalt och så. Så det känns skönare att göra det på egen hand.

Jag vill skriva ner mitt matschema för idag bara för att jag är så stolt över allt jag ska få äta:

Frukost: Ett kokt ägg + en macka med keso och tomat + te
Lunch: En morotsomelett (det är gott!) med sallad + en frukt
Middag: Två potatisar + kött + sås + sallad
Mellanmål: Frukt
Kvällsmål: Fruktsallad med jordnötter

MYS


Tisdag

Kan det inte hända något roligt snart? Nåt annorlunda så att man kan få känna sig lite glad. Det skulle vara härligt att få känna sig glad bara för att få känna något nytt. Det är inte kul att bara få känna samma gamla vanliga känslor. Men det kommer väl snart nån gång.
Just nu känner jag bara att jag vill bli smal. Jag vet, det låter konstigt men allt jag tänker på hela dagarna är mat. Vad jag ska äta när jag ska äta det och hur jag ska göra för att undvika det. Det är jobbigt. Jag är rädd för mig själv ibland för jag kan vara så himla sugen på en massa saker och äter och äter och kan inte sluta och sen måste jag få upp det, vill inte ha det kvar i mig. 
Förlåt, det är väl inte speciellt kul för er att få höra det här men jag känner att jag vill berätta det.

Ucsh, det blev ett deppigt inlägg. Men men.

MYS

RSS 2.0