mat, vikt, smal, tjock..
Jag vill bli smal. Maten är riktigt jobbig att äta just nu.
Jag önskar att jag slapp det här nu, men det känns så svårt att lämna ätstörningen nu. Jag vill liksom inte bli av med den samtidigt vill jag börja äta bra för alla andras skull, om jag skulle börja äta skulle det vara för deras skull och absolut inte min - jag är inte värd maten.
Förlåt om jag påverkar en del nu, men jag måste få skriva av mig.
Puss på er
du är himla modig. & du kan fixa det om du vill. det vet jag. jag hejar på dig.
Ja, det är nog jobbigast för oss som är i din närhet. Förlåt att jag blir arg, men jag blir så frustrerad. Jag vill inte se hur du tynar bort.
DU ÄR VÄRD ALL MAT! Du är värd det bästa, vännen!
Tycker om dig!!
Du behöver inte bli smal, för du är redan det! Och du är fin som du är och skulle du lägga på dig skulle du fortfarande vara fin! Du har ett härligt leende! :)
åh, jag förstår dig. man vet egentligen att det är ätstörningen som är fel, och utan den skulle man må bra. men man...kan liksom inte få in det i hjärnan, utan istället vill man ha kvar ätstörningen på nåt sätt, för det är det som gör att man blir smalare. man vet att frisk = viktuppgång, och man kan inte acceptera att frisk = med att faktiskt må bra, utan i ätstörningsträsket ser man bara frisk som att inte få vara smal...även fast det inte är så. och man känner sig nästan misslyckad när man börjar friskna till, för man gör allting ogjort igen. åh, jag vet inte om du förstår vad jag menar, det är så luddigt så jag själv knappt förstår.
och jag vet att ord inte hjälper så länge, men du är fin becca. dyrbar.
ge inte upp
