Lördag.

Idag har jag, som jag skrev innan, varit o shoppat lite med Gittan.
Hon hittade en hel del, jag hittade ett par fina hängselshorts <3
och ett par byxor som var väldigt sköna.
Men ni får bara se mina små hängselshorts för jag orkar inte ta kort o greja
så de andra byxorna får ni kolla på en annan dag.
När var klara o jag skulle bestämma mig för om jag skulle hem eller följa med Gittan hem igen...
Jag o min beslutsångest...
Jag velade fram o tillbaka.. Tänkte att det skulle ju vara skönt att komma hem,
men så tänkte jag att det skulle bli så jobbigt om jag ångrade mig när jag väl var hemma,
att jag skulle känna mig för ensam och må dåligt,
och jag visste inte riktigt heller om jag kände för att hänga med Gittan ut igen,
tänkte "men tänk om jag blir rastlös??"..
Svårt val.
Tillslut bestämde jag mig ändå för att åka hem till mig, så jag fick skjuts hem.
Sa hejdå till Gittan... Hon såg nog att jag såg lite ledsen ut
så hon sa att jag skulle ringa om jag började må sämre.
Jag gick upp för alla trapporna, låste upp, möttes av en otrevlig lukt (gammal, sunkig mat),
sparkade undan all himla reklam som låg i dörröppningen.
Försökte ta djupa andetag för att inte bryta ihop...
Andas luuuuugnt nu Becca, tänkte jag.
Men när jag kollade mig omkring i lägenheten och såg alla kläder ligga överallt på golvet,
disk och gammal mat insåg jag att det gick bara inte
så då tog jag fram telefonen o ringde till Gittan o sa med gråten i halsen att "det går inte Gittan..."
Hon sa att hon förstod det.. att hon kände det på sig så hon fick vända o komma tillbaka,
jag tog med mig min stora röda väska, datorn o hela skiten ner för trapporna igen.
Så gick vi ner på Tempo, jag ställte ifrån mig datorn, väskan bakom kassan medan vi
köpte lite godsaker, sen in i bilen igen på väg mot Blacka.
När vi kommit ända fram till motorvägen skrek jag högt "Fittaaaa!!"
Gittan såg förvånat på mig sen när hon förstod vad jag menade skrek hon "FITTA"
...jag hade glömt datorn o väskan bakom kassan på tempo.
Stackars Gittan.
Hon var redan stressad pga av att hundarna hade fått vara ensamma en lång stund.
Så hade hon fått åka först för att lämna av mig hemma,
sen börja åka en bit innan jag ringer o ber henne komma tillbaka,
sen till motorvägen för att försöka kunna vända för att hämta min himla dator,
och sen äntligen på väg hem till hundarna.
Men det var så skönt att vi bara kunde skratta åt det..
Det blev extra komiskt med Gittans braiga musik - Så svenskt vol.2
i cdspelaren. Där finns låtar som denna;
o denna
o denna
o denna
Så allt blev ju bra till slut.

Kommentarer
Postat av: mamma

Vilken dag, låter som en "Wagnbergsdag".../Kram

2012-01-07 @ 19:18:58

Skriv till mig här, fina du:

Namn:
Glöm mig inte.

Din mejl: (publiceras ej)

Din fina sida:

Vad vill du skriva?

Trackback
RSS 2.0