beccatroll

Jag saknar trygghet, kärlek och värme.

Det skulle vara så skönt att ha någon som får mig att känna trygghet o lugn.

Varför är det så skrämmande?

Jag vill men vågar inte.

Jag får försöka tänka på det Lili sa idag, att jag måste våga våga!

Måste våga våga. Förstår ni?

Nästa bästa man som verkar intressant ska jag försöka ge en chans

istället för att direkt tala om för honom att han är värd bättre,

att jag bara kommer få honom att må dåligt.

Jag måste få in i mitt huvud att jag är värd någon som är bra för mig,

att om han verkligen älskar mig spelar det ingen roll att jag har mina dåliga perioder.

Att han älskar mig lika mycket trots att jag är jobbigt då.

Jag måste VÅGA VÅGA!

Sen saknar jag allt bra med detta; (trots att jag vet att det aldrig någonsin kommer fungera)