beccatroll

Idag var det första dagen på dagvården.
När jag satt i väntrummet och väntade på att det skulle börja var det en tjej där och jag förstod direkt att hon skulle vara med på dagvåden. Jag märkte på henne att hon gjorde allt för få lite träning, hon gick fram och tillbaka, hämtade tidningar och hon satte sig ner i en halv minut sen ställde hon sig upp igen och gick omkring.
Jag tyckte det var jättejobbigt och tänkte att den här dagen kommer inte bli speciellt kul.
Frukosten kunde hon inte äta så hon fick näringsdryck, likadant med lunchen. Det är så sjukt hur påverkad man blir! Jag kände mig så himla dålig när hon gick omkring där hela tiden  - mellan måltiderna, på rasterna. Och jag bara satt där i soffan och slappade.
När jag märker att någon har svårt att äta känner jag mig dålig, jag känner att det är alldeles för enkelt för mig, kanske borde det vara svårare... jag har ju inte alls problem med maten! Det är så jag tänker men samtidigt vet jag ju att jag visst har det. När jag ser någon som är så jättesmal blir jag avundsjuk, jag tänker att jag vill visa att jag också kan bli så smal, men jag vet att det är fel och jag ska kämpa emot det! Så det så. :)

Nu har vi börjat med matdagbok. Jag ska skriva ner allt jag har ätit alla måltider och hur det kändes efteråt och om jag på något sätt har kompenserat - alltså spytt upp eller tränat.

Det känns lite jobbigt inför imorgon, men jag tror att jag kommer vänja mig om några dagar med den nya tjejen. Jag måste tänka att jag är där för mina problem och för min egen skull och ingen annans.