beccatroll

Idag har jag varit väldigt nere. Jag kände mig så deprimerad att jag blev yr i huvudet och jag orkade inte säga någonting. Det kändes nästan som att jag skulle falla ihop och svimma av "deppighet". Allt kändes tråkigt. Det fanns ingenting att se fram emot!
Som tur var var fina Madde i stan idag så jag träffade henne och fick lite tröst. Inte ens med henne orkade jag prata. Varje ord kändes jobbigt att säga och jag ville helst vara tyst, men det får jag vara också när jag är med henne. Tack Madde för att du är så bra!!

Imorgon ska jag till psykologen. Jättejobbigt och skönt. Jag har inte varit där efter det där med farfar hände så det ska bli skönt att få berätta det för honom nu.
Det här med farfar - att han sa att jag börjar bli kraftig - kanske verkar som en liten grej egentligen, men tyvärr är det inte det för mig. Eftersom allt jag vill är att lyckas med någonting och känna mig bra, smal och fin så kände jag mig så misslyckad efter att han hade sagt det. Jag har kämpat med att försöka bli smal och få känna att jag i alla fall var bra på något och jag hade misslyckats.

Inget roligt inlägg, men så kan det vara ibland.

God natt.