Måndag.

Allt här i huset Gittan hyr är så väldigt konstigt.
Tvättmaskinen fungerar bara när den själv känner för det.
Frysen brummar högt ungefär varannan minut.
Elementen har, precis som frysen, sin egen vilja.
De väljer själva när de tycker att vi ska få värme eller kyla.
Varmvattnet fungerar på samma sätt..
Imorse när jag skulle duscha kom det inget varmvatten i duschen,
så satte jag på kranen i handfatet som står precis bredvid duschen
och skulle tvätta mig istället, där var vattnet så varmt att jag brände mig.
Jag förstår mig inte på detta hus!
Det är ju för bövelen samma rör till handfatet som till duschen.
Tack o lov har jag min käre far som kom hit o fixade till det
så imorn ska vi förhoppningsvis kunna duscha igen.
Jag förstår att ni tycker detta är extremt intressant,
om ni har några frågor ang. detta är det bara att ni slår en pling.

Idag var jag in till stan och gick en sväng på arbetets museum med nuevogänget.
Först var jag så himla ledsen, arg, nere...
Jag är så himla arg på att jag tappar matlusten av min medicin.
Så himla ledsen på att jag börjat gå ner i vikt.
Jag har kämpat som tusan med att gå upp i vikt sen i somras
så bara rasar hela skiten igen.
Lili är ju som tur är bra på att trösta..
Dock var det lite jobbigt att hon fick mig att skratta,
jag ville bara vara ledsen o sur!
Men glad blev jag!
Som sagt - vi var på arbetets museum idag.
Där fanns en massa fina grejor från 30-70-tal,
det fanns ett par höga 70-tals-träskor som jag gärna hade fått med mig hem.
Tyvärr var de fastklistrade, himla idioter..
Jag ville ju verkligen ha de där skorna :(
Skorna glömde jag ganska snabbt när vi fick syn på ett litet dansrum.
Lili o jag som båda älskar att dansa blev helt överlyckliga!
Man kunde välja på 30, 40, 50, 60 och 70-talsmusik och en massa låtar.
Vi stod där inne och shakade loss, killarna tyckte nog bara att vi var pinsamma,
men Lili och jag hade iaf kul!
Så tråkigt att jag inte hade med mig kameran :(
Hade varit mysigt att få visa er.
Efter det blev det att ta bussen hem, ut med hundar och sova ett par timmar.
Jag vaknade sen av att Gittan pratade i telefon och var jätteledsen.
Jag kände bara att jag inte orkade... att jag inte kunde hjälpa henne,
jag kände mig lika ledsen själv.
Två deprimerade själar kan inte så lätt rycka upp sig.
Det tog ett bra tag innan vi kunde bestämma oss för att försöka må bättre
och inte gräva ner oss i skiten.
Det går om man bara vill men det är svårt som tusan ibland.
Nä vad jag skriver låååångt..
Nu måste jag sova innan jag somnar.
Och imorn ska jag in och gymma arslet av mig, så himla skönt det ska bli!!
MYS!

Kommentarer

Skriv till mig här, fina du:

Namn:
Glöm mig inte.

Din mejl: (publiceras ej)

Din fina sida:

Vad vill du skriva?

Trackback
RSS 2.0