beccatroll

Idag har varit en enda stor röra!

Jag vaknade kl 07.55.

Tog på mig varma kläder, gick ut med hundarna på gärdet.

De fick springa lösa och Alice ska alltid gå sin egna väg,

hon tog en sväng i skogen och jag skrek som en idiot.. Envisa skithund!

När jag kom "hem" kokade jag ägg och kollade in cinnamon challengesar.

Sen in i duschen, fixa mig i ordning.

Och helt plötsligt var det tio minuter kvar till min buss skulle gå...

Jag trodde på allvar att det var ungefär en timme kvar tills det var dags

och jag skulle då ha hunnit med att gå ut med hundarna en gång till eftersom att det hade gått 4 timmar sen de var ute senast. Jag hann inte alls gå ut med de och sen hinna till bussen på 10 min.

Det var hemskt att lämna de när jag visste att de troligtvis var nödiga.

Dock tog det ett tag för mig att förstå att det var så länge sen jag hade varit ute med de,

morgonen hade gått så himla fort!

På bussen in försökte jag räkna ut vilken buss jag skulle bli tvungen att ta hem

och fick världens ångest när jag insåg att jag inte borde ha åkt överhuvudtaget.

Men jag hade bokat en tid med Lili kl 13 och hon sa att det var viktigt att jag kom.

Väl inne i stan bestämde jag mig för att ta 13.15 bussen hem och istället boka en ny tid med Lili.

Jag gick till Nuevo en snabbis för att berätta hur det låg till

så att inte Lili skulle bli sur på mig och bara tro att jag sket i det.

Medan jag skyndade mig tillbaka till resecentrum pratade jag med mamma i telefonen

och hon sa att den bussen jag skulle ta inte gick nu på sportlovet

och att nästa gick 14.55...

Ångesten blev värre!

Jag gick tillbaka till nuevo, sa till Lili att;

"vi kan ta mötet ändå.. bussen gick inte så hundarna får väl helt enkelt....."

Jag sprang in på toaletten o stortjöt.

Kände mig så hemskt elak mot hundarna som skulle få hålla sig i sammanlagt 7-8 timmar.

Lili var så bra, hon fick mig att känna mig lugnare, tänka att om hundarna blir nödiga

får de väl göra sina behov inne.

Vi hade vårat möte, efter det gick jag tillbaka till resecentrum (IGEN).

Tog bussen hem.

Rastade hundarna ordentligt för att efter en timme ta bussen in till stan (IGEN)...

Hundarna var helt förkrossade när jag skulle gå :(

Smilla försökte bokstavligt talat hålla kvar mig,

hålla fast mig så jag inte skulle lämna de igen.

Hon hoppade upp i min famn, satte sig i mitt knä, krafsade med framtassarna på mig,

tog framtassarna och försökte dra i min arm så att jag skulle stanna.

Usch det var verkligen hjärtskärande men jag hade lovat Gittan att jag skulle hälsa på henne,

hon sa att hon hade sån ångest idag så jag ville verkligen träffa henne.

Tack och lov har jag mina älskade föräldrar <3

Pappa kom och hämtade mig och skjutsade hem mig!

Så himla skönt!

Jag tror inte jag hade klarat av ännu en bussresa med byten och hela skiten.

Nää imorn ska jag ta det riktigt lugnt.. ingen stress tack!

Jag undrar om det finns piller mot skev tidsuppfattning eller ingen tidsuppfattning alls.

Det skulle jag i sånt fall inte tacka nej till!

Och några antistress piller skulle också sitta fint!

Hoppas ni alla haft en fin dag iaf.

Mysmys