Kväll
Social fobi - varför finns det? Det är så jobbigt att inte kunna prata med folk, med mina vänner. Måste alltid tänka länge på vad jag ska säga och hur jag ska säga det och om jag överhuvudtaget ska säga det. Oftast tänker jag alldeles för länge på en sak som jag vill säga och till slut blir det så att jag inte säger det alls.
Dålig självkänsla - varför finns det? I allt jag gör känner jag prestationsångest - om det är något som kommer se det jag har gjort. Det kan vara småsaker som att duka fram bordet när vi ska äta. Gör jag fel nu. Blir det här konstigt. Ska jag göra så här.
Laga mat eller baka något när något annan är i närheten är också skitjobbigt. Så här kan jag väl inte göra. Tog jag för mycket smör i stekpannan nu.. eller kanske för lite? Ska jag skära salladen så här eller blir det jättekonstigt?
Att laga mat till hela familjen eller till någon mer än bara mig är nästan omöjligt! Det är alldeles för jobbigt och jag gör det helst inte. Jag har i alla fall börjat laga mat till mig själv nu och tycker det är väldigt kul, men om någon ser på när jag gör det blir jag väldigt osäker.
Ångest och oro - varför finns det? Jag oroar mig för väldigt mycket här i världen. För saker som jag inte ens behöver vara orolig för, som inte kommer hända. Ett exempel är att jag ska åka buss och busskortet inte skulle fungera och jag ska stå där och alla tittar på mig. Eller att jag går ensam på stan och tänker att jag ska träffa någon jag känner - när jag träffar någon och jag inte är beredd får jag som panikångest och vill bara försvinna. Jag vet inte varför, men det är som att jag skäms så mycket för mig själv.
Depression - varför finns det? Jag har varit det nu i snart 6 år och jag börjar bli ganska så less på det. Även om jag har vant mig vid det så är det inget jag vill leva med precis. Jag kan verkligen inte föreställa mig hur det känns att vara lycklig! Att må bra! Jag har faktiskt lite hopp om att jag kommer få vara glad. I och för sig har jag tänkt så ända sedan det började, men jag känner ändå att det kommer hända snart, någon gång. Jag hoppas.
Lycka - hur känns det? Jag kan inte komma på när jag kände mig lycklig eller glad senast. Har jag någonsin varit det?! Kanske när jag var liten.
Det känns inte som att jag har varit liten. Jag har liksom glömt bort den tiden. Jag vet inte riktigt hur jag var då, det känns inte som att jag är samma person som den där glada lilla Becca.
Men jag ska bli lycklig! :) Så det så!
Godnatt och mys!
Å lilla Becca! Jag finns här för dig i alla fall..och jag dömer dig inte på nåt vis....bara så att du vet...Jag är glad att hoppet ändå finns! Och jaaaa du SKA bli glad, lycklig och fri på riktigt! Puss på dig min älskade vän!
Jag vet inte vad jag ska säga...Jag kände precis som du när jag var yngre, men det blev bättre med åren. Allt är så mycket större när man är i din ålder. Hoppas du blir glad nån gång.
ÅH lilla lilla Becca, vad jag önskar att du kunde få känna dig lycklig, för det är ju något av det bästa som finns. kände igen mig i en hel del av de grejerna du skrev, som det där emd busskortet tex, det tänker jag nästan på verje gång jag går på bussen, kan få hjärtklappning bara av att gå på en buss. så löjligt egentligen.
Shit..
Jag måste bara säga att jag beundrar verkligen din öppenhet här på bloggen. Jag själv "lider"/eller har "lidit" av typ alla punkter du skrev upp.. Jag har också en blogg och som jag vet bara läses av mina närmaste - men Ändå vågar jag inte överhuvudtaget nämna mina problem, mina begränsningar, rädslor m.m. Jag vågar inte blotta min sårbarhet..
Så jag tycker att du är himla modig som liksom Vågar vara så öppen med dig själv, hur du har det, hur du mår.
Fortsätt så!
och visa för andra är det inte är nåt Fel med att ha det som man har det.
*
